Kärlek är som att gå balansgång. Det är svårt och man måste vara beredd på fall.
Jag har gett mig upp på plankan för ett försök men jag ramlade och slog marken hårt.
Minnet av smärtan sitter kvar, vilket gör steget upp på plankan igen alldeles för svårt.
Varför ge sig ut på denna balansgång igen och riskera hur jag mår då man säkrast kvar på marken står?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar